Källor
till kunskap om
den historiske Jesus
Nu och då poppar påståenden upp i insändarspalter och webbdebatter som gör gällande att Jesus från Nasaret aldrig funnits. En del böcker på samma ämne har utkommit de senaste åren, främst i USA/Kanada men även i Sverige, såsom Roger Viklunds Den Jesus som aldrig funnits. Författarna som ytterst sällan har högre utbildning i frågor kring forskningsmetodik och historiskt källmaterial hänvisar ändå till avsaknaden av trovärdiga källor när det gäller Jesus. På denna sida ska vi kortfattat lyfta frågan om källmaterial.
Jesuskritikerna
påstår gärna att det inte existerar några samtida
oberoende källor samt att alla berättelser om Jesus härstammar
från de kristna och därmed saknar trovärdighet. Det
påståendet innehåller tre problem:
1. Är det rimligt att förvänta sig förekomsten
av samtida oberoende källor?
2. Är det sant att inga icke-kristna källor existerar?
3. Är det trovärdig historisk skildring att på förhand
underkänna vad som skrivits av kristna?
1. Vad kan förväntas ifråga om romerska Jesuskällor?
I sin bok A Marginal Jew visar John P Meier, professor i Nya Testamentet vid Notre Dameuniversitetet i Indiana att Jesus från Nasaret var en föga känd jude, som ledde en marginell rörelse i ett avlägset hörn av det romerska kejsarriket. Det Bibelns evangelier berättar om honom är händelser från några få år av hans liv och framförallt från den sista veckan före korsfästelsen.
I en tidsperiod utan snabba kommunikationer var det givetvis så gott som omöjligt att Jesus under sin samtid skulle kunna bli känd utanför den närmaste omgivningen. Det är närmast en självklarhet att det skulle dröja ett bra tag innan denna nya rörelse och dess upphovsman kom att uppmärksammas internationellt i den grad att det skulle sätta spår i romerska texter. Författarna till boken The Jesus Legend menar att Jesus kanske inte ens var känd av majoriteten av invånarna i Galiléen, varifrån han kom. Första århundradet v.t. präglades av ett myller av religiösa och politiska ledare inom Palestina, så det är inte alls uteslutet att många galiléer bara betraktade Jesus som en i raden av dessa.
Till saken hör också att andra judiska ledargestalter såsom Hillel, Shammai och Gamaliel inte heller omnämns i sin samtids romerska eller grekiska texter. Ändå ifrågasätts knappast dessa tre skriftlärdes existens. Så om inte romerska historietecknare brydde sig om dessa judar, varför skulle de då befatta sig med mannen från Nasaret? En jude som knappast hade någon påverkan på den politiska situationen inom det romerska kejsardömet.
Men hur kan vi veta att inga texter från Jesu samtid trots allt ändå handlade om honom? Hur många skrifter finns egentligen bevarade från den tiden? Sanningen är att bara en liten del av den dåtida litteraturen finns kvar, det mesta har gått förlorat. Så argumentet att det fåtal skrifter som överlevt inte omnämner Jesus är ohållbart. Tystnadens argument håller inte måttet. Det är inte rimligt att hävda avsaknaden av antika sekulära vittnesbörd som ett bevis för att Evangeliernas Jesusskildringar är påhittade. Författarna till The Jesus Legend påpekar också att professor G. A. Wells, skaparen av den moderna Jesusmytteorin, inte heller låter avsaknaden av antika icke-kristna texter om Jesus utgöra ett argument för sin Jesusförnekelse. Han insåg uppenbarligen att ett sådant resonemang saknade grund.
2. Är det sant att inga icke-kristna Jesuskällor existerar?
Svaret på denna fråga är: Nej! Det finns icke-kristna källor som stöder Evangeliernas uppgifter om Jesus från Nasaret. Såväl ickejudiska som judiska källor. De flesta av dessa har inte mycket upplysning att ge om den historiske Jesus, annat än att de stöder hans existens. Även om flera av källorna är vaga och möjligen osäkra så är de ändå sammantaget tillräckligt starka för att tillbakavisa alla tvärsäkra påståenden att inga källor finns. Roger Viklunds uttalande "Det finns således ingea samtida historiska källor som nämner Jesus" (sid 358, avsnittet "Historikernas ointresse av Jesus") är fullständigt orimligt och enbart uttryck för författarens privata önskemål. Det gäller hans ord om historiker i allmänhet och om Flavius Josefus i synnerhet.
Jesusförnekarna gör förstås sitt bästa för att bortförklara dessa, men det krävs en hel del tro och vilja för att kunna bortse från samtliga dessa:
Mara bar Sarapions brev på syrisk dialekt dateras tidigast till år 73, men kanske troligare någon gång vid mitten av 100-talet. Brevförfattaren, som sitter fängslad, skriver till sin son för att uppmuntra denne att söka vishet. Han påminner om att de som förföljer de visa alltid drabbas av olyckor och tar som exempel tre visdomslärare: Sokrates, Pythagoras och judarnas vise kung. Den sistnämnde är inte namngiven men att det syftar på Jesus är den rimligaste tolkningen. Brevet är då ett tidigt Jesusomnämnande av en icke-jude.
Thallus får betraktas som en osäker källa, men bör ändå omnämnas. Ingen text finns bevarad direkt från denne historiker som skrev vid mitten av 1:a århundradet. Han är möjligen den frigivne slav som Josefus omnämner i Judarnas gamla historia, 18:167. Enligt den kristne författaren Sextus Julius Africanus (som levde omkr 160-240 skrev Thallus om den solförmörkelse som ägde rum i samband med Jesu korsfästelse. För ytterligare upplysningar om Thallus hänvisas till Glenn Millers webbartikel.
Celsus (eller Kelsos) levde under 2:a århundradet och omkr år 180 författade han en polemisk skrift mot kristendomen, Alethes logos (Sanningens ord). Denna är känd genom den kristne kyrkofadern Origenes som i sitt verk Contra Celsum kopierat nästan hela skriften samt bemött den. Celsus är kritisk mot kristendomen men förutsätter att Jesus verkligen funnits som historisk person. Om Jesus varit en mytperson borde rimligen Celsus satt in sina attacker mot Jesu historicitet, vilket han inte gör. Han ifrågsätter jungfrufödseln och hävdar att Jesus var född i äktenskapsbrott samt ägnade sig åt magi och trolldom.
Suetonius har i sin kejsarbiografi över Claudius (avsnitt 25) en liten notis om en händelse år 49, där en viss Chrestus spelar en väsentlig roll. Inom den judiska befolkningen i Rom har oroligheter uppstått vilket föranledde kejsaren att utvisa judarna från Rom. Förmodligen är det samma händelse som berörs i Lukasskriften Apostlagärningarna 18:2 där Paulus möter Akvila och Priskilla, ett par som nyligen drabbats av kejsar Claudius utvisning av alla judar. Paulus möte med det utvisade paret beräknas till omkring år 50. Frågan är vad som egentligen föranledde Claudius utvisningsbeslut. Kristus befann sig naturligtvis inte i Rom år 49, men det är högst troligt att den dispyt som förorsakade oroligheterna i den judiska kolonin egentligen handlade om den korsfäste Kristus. En korsfäst Messias (det hebreiska namnet för Kristus) var en grov utmaning mot den judiska Messiasförväntan och kan mycket väl förorsakat kravaller.
En vanlig tolkning bland historiker är att Suetonius, vars text dateras till ungefär 70 år efter själva händelsen gjort sig skyldig till en liten felstavning, ett vokalbyte från i till e, och att med Chrestus faktiskt avses Kristus. Det förekommer fler exempel på stavningsfel i Suetonius texter. Eftersom Chrestus var ett relativt vanligt namn var det inte så konstigt att Suetonius stavade som han gjorde.
(En ytterligare aspekt som styrker tolkningen att Suetonius hade viss kunskap om Kristus är att Suetonius under en period tjänstgjorde hos Plinius den yngre, som var guvernör i Bitynien. Samme Plinius som i ett brev till kejsar Trajanus tar upp "problemet" med de kristna, dessa som istället för att tillbe kejsaren dyrkar Kristus som en Gud.)
Suetonius ord om Chrestus är i sig inget bevis för Jesu existens, men det undergräver ytterligare trovärdigheten hos alla dem som frejdigt påstår att ingen romare kände till Jesus Kristus. De tre återstående på min lista här väger tyngre och är betydligt svårare för Jesusförnekarna att bortförklara. Den tredje, Josefus, var en judisk historieskrivare i romarnas tjänst. Men först de två övriga:
/ forts följer inom kort ...
3. Är det trovärdigt att underkänna de kristna Jesustexterna?
Vilka kristna texter är det vi talar om, vilket är deras ursprung och när kom de till? De viktigaste är de fyra evangelierna men också Paulus brev liksom övriga delar av Nya Testamentets skrifter. Det finns förstås även en hel del texter utanför NT, skrivna av såväl kända som okända kristna.
/ fortsättning följer inom kort ...
Rådfrågad
litteratur:
John
P. Meier, A Marginal Jew
David
Flusser, Jesus
Paul
Rhodes Eddy & Gregory A. Boyd, The Jesus Legend
Gerd
Theissen and Annette Merz, The Historical Jesus
Robert
E. Van Voorst, Jesus Outside the New Testament
James
D. G. Dunn, Jesus Remembered
E.
P. Sanders, The Historical Figure of Jesus
Samuel
Byrskog, Story as History, History as Story
R.T.
France, The Evidence for Jesus
Paul
Barnett, Is The New Testament Reliable?
Paul
Barnett, The Truth about Jesus
Craig
L. Blomberg, The Historical Reliability of The Gospels
Craig
A. Evans, Fabricating Jesus
Komoszewski,
Sawyer, Wallace, Reinventing Jesus
Darrel
L Book, Studying the Historical Jesus
Bart
D. Ehrman, Apocalyptic Prophet of the New Millennium
F.F.
Bruce, De Nytestamentliga Texterna - Är de tillförlitliga?